Allra käraste syster!

Sitter i vår fina soffa och lyssnar på JJ Heller.
Syrran sover i gästrummet.
Det är något särskilt med systerskap, ett band, en frihet och ett skratt som inte står att finna på så många andra ställen.
Hon vet alla mina dåliga sidor. Jag kan hennes utantill.
Och efter alla gräl (och innan nästa, hehe) står det oss fritt att älska, flumma, gnälla, gråta en skvätt och berätta om saker vi kämpar med.
No shame.
Det är något enastående i den kärleken. Syskonkärlek är ju ett ord som för tankarna till bråk och gnabb, men jag tänker att det finns något större bakom det. Att det finns någon som älskar dig och fortsätter skratta med dig, vad du än ställer till med.
Jag och min syster, vi har verkligen haft perioder där vi inte kommer överens. Till och med saker som vi inte vetat hur vi börjar om ifrån. Men sen kommer det där skämtet som bara hon fattar, eller den låten på radion som bara vi kan dansa så fult till. Och då är vi tillbaka igen.
Bara jag och systra mi.

Den senaste veckan har varit så grymt jobbig. Tentaveckor är det alltid och kanske den här speciellt. Så vi har mött den tillsammans, raka i ryggen (som gör ont efter timmar över böckerna), leende trots allt.
När en av oss tröttnar flummar vi lite, tro mig, det finns ingen gräns för våra tramsigheter. Dansar fult till någon galen låt, bakar en till kladdkaka, kokar mera te och pluggar lite till.
Jag kan inte, säger jag.
Du klarar det, svarar sys.
2minuter senare
Jag orkar inte! säger sys.
Klart du orkar, svarar jag.

Tillsammans är man mindre ensam.

Så det så!

Kram på er!

Dubbelprint och självständighet

Mellan två tentor, någonstans mellan högen med artiklar, den andra högen med böcker, en tredje hög med anteckningar och en kopp kaffe sitter jag nu och skriver lite planlöst.

Bestämde mig för en liten stund sedan för att spara lite på Moder Natur och försöka skriva ut artiklar med print på båda sidorna. Det resulterade givetvis i en första pannkaka där vartannat blad är uppochner, men andra artikeln gick bättre = vardagsseger!
Jag är en sån där person som älskar att lära mig nya saker man egentligen borde lärt sig för länge sen. Varför låta sig slås ner av sin egen blåsthet? Icke! Det är bara att ta sig i kragen och lära sig. Printa dubbelsidiga kopior är en sån grej, putsa fönster (ni vet såna där med innerfönster som är omöjliga att öppna), rensa avlopp (alltså lite mer på djupet, skruva av något rör eller så) är några andra.

Jag övar mig lite på att vara självständig så här i distansrelationstider. Något som inte det lättaste om man avskyr ensamhet som jag ju gör. Normalt brukar jag försöka att inte vara i Skövde de helger Oscar är borta men nu ska här uthärdas! Än så länge går det så där. En low point var igår när jag fick jobbet jag drömt om sen jag var kanske 11år och inte kunde dela glädjen med min man. Delad glädje är verkligen dubbel glädje och det är liksom inte samma sak att dansa segerdansen själv hemma i lägenheten.
En high-point den här veckan är i alla fall att jag lagat mat. Äta varm mat 2ggr om dagen är en av de sakerna som Oscar lärt mig nu när vi bott ihop. Det var verkligen inte något jag prioriterade innan vi gifte oss, vilket gör att jag har en tendens att sjunka tillbaka i gamla fotspår när Oscar är borta. Men inte den här veckan! Vardagsseger : D

En sak vi pratade om i ett av skolans reflektionsseminarium i veckan var prestige och krav. Jag tillhör den överambitiösa typen. Jag är tjejen som går och grämer mig idag för att jag inte kunde alla VG-frågorna på tentan. Fast jag vet att jag inte kommer ha användning av den kunskapen i mitt yrke sen.
Så dumt!
Det kanske vore något för mig att lära mig klara fast jag borde lärt mig det för länge sen. Att inte alltid kunna alla svaren.
Undra hur man lär sig det bara? Om det finns någon vitamin eller något man borde fylla på, eller om det finns något rör någonstans som man kan skruva av och rensa ur lite?

På G

Ni vet hur livet ibland känns lite som att det är lite på G?
 Inte där än men på väg.
Så känns hela min tillvaro just nu. Inte bara för att det är tentaperiod och allt annat får stå på paus några veckor till förmån för pluggande. Nej, nej det är stora saker i rullning, inte riktigt än men snart.
Till att börja med har jag sökt sommarjobb. I min ansökan står det att jag är ambitiös och ansvarstagande och positiv men en sak som inte står och som jag verkligen har noll av ibland är tålamod! SUCK alltså vad länge det kan ta att få jobbsvar. Grädden på moset i mitt fall är att det står lite mellan ett jobb jag verkligen vill ha i en stad jag helst inte tillbringar hela sommaren i, och andra jobb i en stad som har nära till väldigt mycket som jag vill vara nära.
Seriöst, jag vill bara veta!
Nummer två på På G-listan är att maken och jag väntar på utredning för att bli kontaktfamilj. Öka på lillfamiljen lite med en extra knodd några helger i månaden. Utmanande, spännande, roligt, stort och lite läskigt.
Nummer tre är att Oscar kommer hem om två veckor, för en längre period den här gången, äntligen! Eftersom han varit borta större delen av januari-februari har vi sakta vant in oss i gamla fotspår igen och rings och smsas lite hit och dit. Under två veckor framöver är det dock storövning i Norge som gäller vilket drar ner på telefontiden till näst intill obefintlig.
Men snart är han hemma igen, på riktigt. Snart.
Nummer fyra är såklart ändå tentorna, 3 tentor närmaste veckan och noll studiemotivation. Ja, det skulle i så fall vara B-uppsatsen i nästa kurs som lockar lite med sin inriktning neråt i åldrarna, inga tentor och tre veckors praktik. Ska bara överleva de här tentorna också...
Nummer fem blir utan tvekan den analkande våren! Tycks dessutom vara det som jag slipper vänta på. Imorgon blir det nog till att ta fram utemöblerna tror jag bestämt. Idag fick bli pinnglass-premiär och jag kunde riktigt föreställa mig hur fin Bolonger-skogen kommer vara om några veckor när vitsipporna lägger sig som ett täcke mellan träden igen. Här kommer ett litet smakprov:

Ganska så fint, visst?
Har du inte varit här och hälsat på än så är det alltså inte bara på tiden att du gör det, utan dessutom den finaste tiden att göra det på om bara några veckor.
Bara så ni vet ;)

Nostalgi-trip

Dansar loss med lillsyrran till gamla godingar som Lean on me, Who's in the house? Seed to sow och Ropa till Gud. Plötsligt är jag den där lilla flickan igen. Aldrig så cool som där på scenen, med musiken på högt, trummor, rappare och engelska - det var nästan så det inte blev coolare än så. Vet att jag skrivit det ett tiotal gånger förut men det fortsätter att fascinera mig hur musik kan gripa tag i en och flyta tidlöst mellan minnena och nuet.

Känslan i kroppen är inte gammal och avlägsen på något vis.
Jag står där på en iskall scen i Litauen, eller framför en dröse ungdomar på kulturnatten, eller tillsammans med alla mina fina ungar i Pingstkyrkan i Lund i slutet på påskmusikalen.
Bilderna ramlar in tätt.
Replokalen på Katedralskolan, känslan av kullersten under händerna på något torg-event, barna i knäet och känslan av att vara del i något viktigt.
Det spelar ingen roll att både danserna och låtarna är långt töntigare nu än man minns dem. Då var det stort att stå där. Och utan allt det där hade jag aldrig blivit den människa jag är idag. Inte styrkan, inte självkänslan, inte framåtandan och absolut inte ledaren.
Att lyssna på de låtarna och minnas den tiden som liksom formade en och fick betyda så oerhört mycket - och fortfarande betyder, det blir också en påminnelse om vem man faktiskt är.
I en stad långt bort från vännerna, barnen och sammanhangen från då är det lätt att glömma bort. Där var jag på något sätt den jag var också för det jag åstadkommit och varit med om. Här känner ingen den Elin, och ibland känns det svårt att inte kunna förklara, visa. För att min identitet var så starkt knuten dit, till ett sammanhang jag inte längre lever i.
Jag har fått höra här några gånger att jag inte är så fysisk. Vilket känns helt sjukt när jag alltid varit snarare alldeles för mycket fysisk. Som ett basalt element i mitt sätt att kommunicera. Pussar och kramar, hålla handen, stryka över kinden och dra fingrarna igenom någons hår. Rör mig så att jag kan känna att jag fortfarande finns kvar. Håll i mig så att jag vet att du står kvar när världen rämnar.
Nu bidde det djupt här hörrni ;)
Det jag egentligen tänkte säga är att när jag hör den här musiken är det något jag verkligen saknar. Den delen av mig som var så stark och trygg i sitt sammanhang att hon inte ens brydde sig om att försöka förklara, eller vara någon annan. Hon som kramade, pussade, höll i handen och hade knäet fullt av vilda dansbarn.
Fast jag vet att det bara är halva sanningen, för flickan då var långt trasigare än den som sitter här nu. Men där, på scenen, i dansen, eller på första raden stolt tecknandes till de dansande barnen, den känslan kommer jag för alltid bära med mig som ett bevis på en styrka jag lätt glömmer bort att jag besitter.

Ja, någon gång mellan allt tramsande ska man väl vara djup också ;)

Hoppas ni har en bra helg!
Imorgon blir det kyrkan, där jag står för tolkningen.

Sov gott allesamman!

I väntan på tentan

Färdigpluggad för den här omgången och 2h kvar till tentan, inte ultimat om du frågar mig men med en situation av akut skoltrötthet så får man ta vad som finns.
Psykiatri den här veckan, inlämning och hemtenta nästa vecka, farmakologi veckan efter det och slutligen lite somatik som grädde på moset v. 12. Ja, det är inte lätt att hålla uppe motivationen med så mycket plugg och så lite vila. Efter den här kursen får vi en hel dag ledigt att återhämta oss på innan B-uppsatsskrivandet drar igång för fullt. Egentligen är det kanske en fredag och en helg men ändå. Jag vill vara ledig!
Solen har strålat och med värme lockat fram alla vårblommor hela veckan och jag känner mig orättvist behandlad som inte får njuta av den till fullo.
Usch och fy för skoltrötthet hörrni!
Det är bara att rycka upp sig, ta sig i kragen, inse att jag har valt det här själv, att det är något jag faktiskt vill och att det inte är alla människor som har sådana förmåner. Sådär, nu känns det bättre. Ingenting som inte lite positiv attityd kan fixa.

Guldkantet på molnet är ju dessutom att jag, efter sista tentan, även får hem min man på riktigt igen. Det, det är nice :) Vecka 12 here we come!

Nästa vecka är förhoppningen att BUS inser att de inte klarar sommaren utan mig och anställer mig på kuppen. Lite lunda-glasskulturen-glass på det så är veckan gjord!

Solen skiner, våren är här och snart har jag bara 3 tentor kvar.
Let's do this!
Tjingeling!