Lite dåtid

Häromdagen fick jag ett mail från en kompis med ett önskemål om nya blogginlägg. Tyvärr har tiden inte räckt till på sistone och bloggandet har tvingats åt sidan. Men i början på december tog jag tåget upp till Stockholm och passade på att skriva lite. Givetvis glömde jag totalt bort att lägga upp det sen, men nu kommer det fram ur garderoben!

Enjoy!

2012-12-06

Sitter på ett tåg som banar väg genom ett vintervitt Sverige. Kan inte undgå att fascineras över hur fint allting är. Snökaoset gjorde att alla tåg igår blev flera timmar försenade och var 5e avgång ställdes in både igår och idag. Ändå står folk tålmodigt på stationen och väntar in nästa avgång. Visserligen hörs en och annan kommentar om hur det kan bli så här varje gång det blir snö, men det är med ett litet vänligt ömt skakande huvud. Lilla SJ, nu blev det ju så här i år igen. Jaja, väder är väder. När går nästa tåg?

Skogen utanför tyngs ner av högar med snö och sjöarna ligger lika vita och frysta som fälten. Jag kan inte hjälpa att älska vintersverige. Små vita flingor som fastnar i mitt hår och blåser in i mina ögon hela tiden. Lilla Skövdestaden är klätt till tänderna i julpynt. Inte bara juleljus utan granris och tomtar och klockor och kulor också. Ett gäng tappra försäljare bidrar till julstämningen genom att sälja innetofflor i skinn, och småbutikerna bjuder på glögg och pepparkakor.  Ovanför Indiska står tre muntra, självlysande snögubbar och vinkar till alla som går förbi. Ja, julstämning är det ingen brist på i vår lilla stad. Och tur är väl det när skola och kvällsaktiviteter avlöser varandra i ett rasande tempo. Då blir den där lilla promenaden genom stan till honung för själen. När jag kliver in i lägenheten möts jag av en ljuvlig doft av jul och skog. Vår kära lilla adventsgran hälsar mig vänligt välkommen hem. Och det hjälper verkligen. I alla fall hjälper det mig. Folk pratar om hur stressig julen blivit som att det är julen som gör stressen. Men så känner inte jag. Sällan har jag så mycket att göra som strax före jul, men aldrig att jag orkat det tempot om det inte vore för de små andrum som juleskum, gran och adventskalendern erbjuder. Nej, mer jul åt folket säger jag!

Nu blir det en helg i Stockholm med nära och kära, och efter det är det bara att plocka fram skidorna och kånka upp till Billingeberget.

Ett stort liv.