Kära blogg,
det var inte igår.
Skrivtorkan har varit total och behovet av att skriva har inte infunnit sig förrän helt nyligen. All energi går åt till sommarjobbet på barnsjukhuset.
Att jobba med barn är något som många avråder ifrån. Säger man dessutom onkologen är det många som tar ett par steg tillbaka. Nejmenusch,hurorkardu?
Och jag älskar det. Jag älskar barnen som cyklar runt i korridorerna. Att ta ett tråkigt blodtryck har förvandlats till en rolig lek. Vi tar varje tillfälle vi får att ge en liten guldkant på barnens vistelse på avdelningen. Vi har vattenkrig med 15ml sprutorna, fäktas, leker kurragömma, sjunger Pippi Långstrump och tittar på ByggareBob. Ingen här gråter över den svala sommaren och regnet, för många av familjerna här går miste om den ändå, fint väder eller ej.
Vardagen på barnonkologen går minst sagt i vågor. In till ett rum där en familj precis fått beskedet de fruktat mest av allt: Mitt barn har cancer. Förtvivlan ligger som ett tungt täcke över rummet.
Ut i korridoren där en liten kille sjunger med i bondgårdens lilla trall: Per Olsson han hade en bondagård IAIAOH!
In i nästa rum med kräkpåsar, idag är en bra dag, bara kräkts två gånger.
Barn som blir friska, barn som inte går att rädda, barn som blir bättre, barn som dör. Små barn som knappt lärt sig prata men som, när jag tar fram min lilla bricka med provrör, snällt sträcker fram fingret, lägger huvudet på sned och säger "Sticka".
Ovanpå akvariet i korridoren har ett av barnen målat en tavla. På en kolsvart bakgrund står skrivet med lila målarfärg:
FUCK CANCER.
Det sammanfattar det hela ganska bra.
Men det som måste betonas. Det som många utomstående har svårt att tro. Är att topparna gör mödan så mycket värd. Det finns barn som dör i cancer. Men det gör de oavsett om jag är här eller ej. Men när ett barn som varit isolerat (inlåst på sitt rum på grund av sänkt immunförsvar) släpps ut för första gången på länge, då känns det härligt att vara här. Eller när en liten kille som inte ätit något på en vecka stolt pinnar fram, knackar på rutan till receptionen och säger Elin, idag åt jag TVÅ morötter!
Så min sommar än så länge är full av känslostormar, orättvisor, barn, bus och lek. Och jag lär mig massor.
Hoppas ni också har det bra!
