Lucelia

Sitter och lyssnar på en julskiva jag fått av en kompis parallellt med en liten nostalgitripp á la Sjungande Levande Julgranen. En musikal jag var med och medverkade i när jag bodde i Stockholm. Otroligt mycket julkänsla och vackra sångröster! Hoppar över själva dramat eftersom jag hörde dem en miljon gånger den hösten. Det är något speciellt med att låta musiken, texterna och belysningen liksom rycka tag i ens själ och nästan leva sitt eget liv där inuti bröstet.
Det känns så lucia på något sätt, fast det inte handlade om en flicka med ljus i håret, däremot en väldans massa ljus, barn, och musik i mängder.
Musiken blandas med doften av en nyutslagen hyacint i vårt fönstret.
En liten, otroligt modig, 4åring står längst fram och vrider lite på sitt elektriska tärne-ljus. Hon har precis sjungit solo för 2 000 åskådare, Nu tändas tusen juleljus, klart, fint och mäkta rörande.
Alla barnen på scenen var "mina barn" den hösten, mina och Tildans. Vi koreograferade, hjälpte dem byta om och såg till att alla fick varsin frukt på fruktstunden, och såg till att den som var lite extra nervös hade en hand att hålla i helt enkelt.

"Tänd ett ljus för den värld vi lever i
Var ett ljus -stråla värme.
Låt den låga, som Gud har tänt i dig få lysa stark och klar,
som stjärnan högt på himmelen."

För det är väl egentligen det julen handlar om? Att ha barnen i fokus och se till att den som behöver en hand att hålla i har en inom räckhåll. Det andra är bara bakgrundsljud.
Tillsammans är man mindre ensam.
Ensemble, c'est tout!

Paus

Sitter med papper utspridda över hela skrivbordet och tenta-böcker i gästsängen bakom mig. Ute regnar det på vår fina snötäckta gräsmatta. Den senaste veckans vinterväder har verkligen varit en riktigt välsignelse. Så härligt att gå ut och andas kall frisk luft som biter i kinder och näsa och liksom låter en känna sig lite extra levande. Som ett barn njuter jag av snön och ljusen och julen som nalkas.
December är nog en av mina bästa månader. Livet liksom lägger i en extra växel och fylls med vänner, ljus, nybakat, musik i mängder och en och annan hemlis. Visserligen fylls den också med högvis med skolarbete och mörker. Men med julen i sikte har jag aldrig tyckt att julestressen varit särskilt påfrestande. Folk gnäller lite om hur mycket det är att göra, press, stress, städning, inte hinna med, men jag har aldrig sett det på det sättet. Jag gillar tempot, glädjen, givandet, musiken, värmen, ja till och med kraven och stressen.
Det gäller att se saken från den ljusa sidan tror jag. Man väljer vad man vill sätta sitt fokus på. Ljusen i alla fönster när man går hem från skolan eller det faktum att klockan är fyra och det redan är mörkt. Att backen är vit eller att det regnar. På stressen i köpcentrat och konsumtionsamhället vi lever i eller det fina i att alla är där inte för sin egen skull utan för att köpa något till någon de tycker om. Tentaböckerna som ligger som stora klossar på skrivbordet eller lovet som väntar efter tentorna.

I'm just saying:
                                           HAPPY THOUGHTS!

Word

Skrev ett lååångt inlägg igår som försvann med ett litet klick på tangentbordet. På frågan om jag orkade skriva om alltihop har ni svaret i inlägget nedanför.

När man gifter sig när man är 22år är det ganska många som ifrågasätter ens beslut. Inte bara folk man känner utan även andra, till exempel ens frisör, lärare, någon man träffade på en fest och killen bredvid dig på tåget.
Därför är det här ett av mina favoritcitat:

For those who say they're too young:

You can drive at 16, go to war at 18

You can drink at 21, and retire at 65. 

So how old do you have to be before your love is real?

One way streets

You need your friends to need you back just a little bit.

Otherwise you'll never make it anyway.

Så är det bara. Livet är fullt av enkelriktade gator men vänskap är inte tänkt att vara en av dem. För man möter aldrig någon på en enkelriktad gata. Och om man inte möts vad är då poängen med alltihop?

Den där känslan i bröstet

There's always a Truth behind "just kidding"

a little Emotion behind "I don't care"

a little Pain behind "It's okay"

a little I Need You behind "Leave me alone" 

and a lot of Words behind the Silence.

Balans

Några dagar varje termin träffas vi några i klassen och pratar om var vi är, känner, står i, tänker på just nu. För det mesta är det otroligt givande, och igår var en sådan gång.
Vi pratade om motivation och hur man hittar balans i tillvaron. Och jag måste säga att mitt i alla jul-event, tentor mm mm känns det ändå som jag hittat någon form av jämvikt. Morbror kryar på sig alltmer och jag hinner precis plugga så mycket jag bara orkar mellan träning och nästa event. Maken jobbar långt mer än enligt min önskelista men kvällarna flyter på ändå. Vi fick välja olika bilder som representerar vilka vi är, var vi vill vara och något vi tyckte var fint.
Jag valde en glad pojke som sopar gatan, ett stilla hav som bryts till skum vid stranden och ett foto på en grupp dansare.
Pojken för att det känns som jag mest bara gör det jag ska utan att gräva ner mig för mycket i det. Havet för att jag vill hem till Lund, vara med familjen, träffa människor som känner en utan och innan, ta hand om lillebror, göra jul för familjen och bara njuta av en inblick i tider som varit.
Och dansen för att det för mig är likställt med helhet. Att helt låta sig uppslukas av rörelsen och bara följa musiken och kroppen dit den för en. Avslappning samtidigt med styrka och kontroll. Att vara ett med sig kropp. Det är fint om du frågar mig.

Igår på Fire dekorerade vi pepparkakor med kristyr. Oväntat stimulerande faktiskt. Kände mig riktigt kreativ och konstnärlig för en liten stund. Dessutom var det ju bara att knapra i sig de man misslyckades med.
När jag tänker efter har hela den senaste veckan varit ovanligt kreativ. Lillasyster och jag bestämde oss för att göra en inspirations-/peppbok till morbror som börjar tröttna så smått på att ligga i sin sjukhussäng. För er som inte är så hemma inom detta område kan jag berätta att man klipper ut massa ord och bilder ur tidningar och därefter sätter ihop dem i en liten klippbok, fyller i lite citat och glapp så att det får en röd tråd och så avslutar man med ett litet meddelande. Kan rekommenderas starkt om man inte vet vad  man ska ge till någon i present. Det tar ganska lång tid och kräver att man har tillgång till en hel del tidningar men resultatet blir ofta över förväntan och till stor glädje för mottagaren. För oss tog det ungefär en och en halv kväll den här gången, men när jag gjorde en hel bok till syrrans student tog det nog en hel veckas kvällar.
Men glad blev hon! Vi får väl se vad morbror tycker om sin...

Trevlig helg allesamman!