But I wish you would

Musik som sätter precisa ord på en känsla.
En känsla av att säga hejdå alldeles för mycket. Alldeles för ofta. Till alldeles för många.
En känsla av att vara alltför långt ifrån de som betyder mest i livet.
Så är det ibland, och ibland är det så ofta och ibland kan man behöva säga det högt.
(Eller skriva på sin blogg).
Vad det gör för skillnad vet jag inte riktigt, kanske gör det konkreta i att sätta ord på saker och ting hela känslan lite mer greppbar, lättare att hantera på något sätt.

Karaktären Julian Baker i serien One Tree Hill säger så här i ett avsnitt:
"I've got this theory that if the phone was invented after texting, we'd all be like: "This is amazing I can actually hear their voice!" And nobody would ever text again."

Inte för att det har så mycket med något att göra men jag gillar det citatet för att så många relationer reduceras till sms. Det går fortare, och du kan liksom gömma dig bakom skärmen och inte visa hur du egentligen känner. Du kan till och med göra massa andra saker samtidigt.
Det alla glömmer är varför samtal är att föredra till att börja med. Att samtal är så mycket mer genuint, kanske mer naket men absolut trevligare. Och att vänskap inte alltid mår bra av att dra ner på tid och fokus. Ett telefonsamtal kan faktiskt vara rena medicinkuren för en sliten relation.
Varför?
"You can actually hear their voice!"