Slår ihop böckerna och sätter igång en gammal spellista på spotify, full med låtar vi dansade till med DFC och DIP. Första taktslagen till Where is the love går igång och plötsligt är jag tillbaka i det lilla källarkafét vi brukade repa i på torsdagarna. Svarta blackdrops, nersuttna soffor och ofta lite grusigt golv eftersom alla gick in med skorna. Svunna tider, goa minnen. Vi dansade tillsammans under hela min uppväxt. Först som småbarn, sen som tonåringar, ungdomar och unga vuxna. Vi utvecklades som dansare och växte som människor. Ackompanjerade av musiken, dansandes fram genom vänskap, svett, skratt och tårar. Närheten i kroppskontakt, att svettas tillsammans, luta sig mot varandra, byta om ihop, vara riktigt ofräsch och sedan piffa till sig igen efteråt tillsammans. Nu har var och en gått vidare på sitt håll. Vissa håller nog kontakten då och då men närheten från den tiden är långt borta. Ändå finns den kvar, i musiken, i dansen, i det lilla källarkafét med svarta blackdrops och nersuttna soffor. Och jag får känslan av att om vi skulle samlas där igen om tio år, till exempel på en torsdag, så skulle allting, på något magiskt vis, bli precis som det var då.
onsdag 31 oktober 2012
Svunna tider
Har pluggat hela dagen och orkar inte mer nu. Inte för att jag har varit särskilt effektiv, snarare för att jag inte varit det. Orkar inte mer nu.
Slår ihop böckerna och sätter igång en gammal spellista på spotify, full med låtar vi dansade till med DFC och DIP. Första taktslagen till Where is the love går igång och plötsligt är jag tillbaka i det lilla källarkafét vi brukade repa i på torsdagarna. Svarta blackdrops, nersuttna soffor och ofta lite grusigt golv eftersom alla gick in med skorna. Svunna tider, goa minnen. Vi dansade tillsammans under hela min uppväxt. Först som småbarn, sen som tonåringar, ungdomar och unga vuxna. Vi utvecklades som dansare och växte som människor. Ackompanjerade av musiken, dansandes fram genom vänskap, svett, skratt och tårar. Närheten i kroppskontakt, att svettas tillsammans, luta sig mot varandra, byta om ihop, vara riktigt ofräsch och sedan piffa till sig igen efteråt tillsammans. Nu har var och en gått vidare på sitt håll. Vissa håller nog kontakten då och då men närheten från den tiden är långt borta. Ändå finns den kvar, i musiken, i dansen, i det lilla källarkafét med svarta blackdrops och nersuttna soffor. Och jag får känslan av att om vi skulle samlas där igen om tio år, till exempel på en torsdag, så skulle allting, på något magiskt vis, bli precis som det var då.
Slår ihop böckerna och sätter igång en gammal spellista på spotify, full med låtar vi dansade till med DFC och DIP. Första taktslagen till Where is the love går igång och plötsligt är jag tillbaka i det lilla källarkafét vi brukade repa i på torsdagarna. Svarta blackdrops, nersuttna soffor och ofta lite grusigt golv eftersom alla gick in med skorna. Svunna tider, goa minnen. Vi dansade tillsammans under hela min uppväxt. Först som småbarn, sen som tonåringar, ungdomar och unga vuxna. Vi utvecklades som dansare och växte som människor. Ackompanjerade av musiken, dansandes fram genom vänskap, svett, skratt och tårar. Närheten i kroppskontakt, att svettas tillsammans, luta sig mot varandra, byta om ihop, vara riktigt ofräsch och sedan piffa till sig igen efteråt tillsammans. Nu har var och en gått vidare på sitt håll. Vissa håller nog kontakten då och då men närheten från den tiden är långt borta. Ändå finns den kvar, i musiken, i dansen, i det lilla källarkafét med svarta blackdrops och nersuttna soffor. Och jag får känslan av att om vi skulle samlas där igen om tio år, till exempel på en torsdag, så skulle allting, på något magiskt vis, bli precis som det var då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar