Innehåll

"If I get i all down on paper it's no longer inside of me, threatening the life it belongs to."

tisdag 3 september 2013

Avsked

Så är dagen här. Den vi pratat om så länge. Fruktat, längtat efter. Den dag som legat som en lätt dimma över hela sommaren och viskat ett stilla "Ta tillvara på tiden nu".
Jag sitter i vår tomma lägenhet och lyssnar på den spellista jag börjat skrapa ihop, längtan i musikform. I morse gick jag upp, gjorde frukost,  och väckte min älskade make. Vi tittade lite på Skärgårdsdoktorn och drack kaffe. Så tog han på sig sina mörkgröna byxor och ett nätlinne, så som han gör nästan varje morgon. Jag knöt på mig skorna, kysste mitt livs kärlek en sista gång, och lämnade lägenheten för att åka till jobbet. En helt vanlig morgon. Kunde lika gärna varit vilken dag som helst. Bara att det inte är det. Istället är det början på ett äventyr, en utmaning, en kamp?
Inte för att vi inte gått igenom liknande situationer tidigare. Kanske mer för att den här känslan känns rätt så välbekant. Ett litet molande i bröstet och ett "Okej, nu kör vi, bara en liten bit till".
Samtidigt är den här situationen delvis olik de vi varit i tidigare. Aldrig tidigare tror jag att vi varit omslutna av så mycket förbön och vänliga människor, villiga att göra allt de kan för att underlätta. Känner mig så enormt välsignad av allt detta. Välsignad och stark. Bring it on!
Måste dock erkänna att det sved lite i bröstet när jag stoppade om lillkillen ikväll och det knarrade lite i någon dörr utanför. Pojken sätter sig yrvaket upp: "Okka?", för att sedan besviket lägga sig ner igen och säga "Nä, nä, inte Okka. Tomten komma - Okka komma". Jadu, lille vän.


Ändå tror jag den här hösten kommer bli något alldeles särskilt. Fråga mig inte varför, det är bara en känsla jag har. Den här bibelversen fick vi givet till oss igår kväll, och jag tror att det får bli höstens minnesvers:

Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?
-Min hjälp kommer ifrån Herren, som skapat himmel och jord. 
Han kommer aldrig tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. 
Ja, Han som bevarar Israel sover aldrig.
Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig. 
Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten. 
Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv. 
Han vakar över dig när du kommer och när du går. 
Ja, Han ska bevara dig för evigt. 
                                                             
                                                 Psaltaren 121.

1 kommentar:

  1. Älskade Elin, sant som du skriver att vi är många som har er i tankarna. Jag SKA komma och hälsa på. Kram / Ankan

    SvaraRadera