Njuter av ljuva höstkvällar där det faktiskt finns tid att krypa ihop bredvid maken i soffan och bara vara där lite, med hakan mot hans hals. Små stunder som får hela mitt inre att vilja hoppa, dansa, ropa, viska, skratta, bara för att jag älskar honom så vansinnigt mycket.
Vi har precis börjat läsa en andakt, ett kapitel i bibeln och be tillsammans en stund på kvällarna. När vi gör det fastnar min hjärna på ordet fellowship, tycker det är ett så himlafint ord. Kvalitétstid med mina två allra bästa vänner. ...och en tretvinnad tråd brister inte så lätt, står det i predikaren 4:12 och jag gillar bilden av att vi hålls ihop av nånting så mycket starkare och större än vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar