Jag minns inte hur hon ser ut bakifrån längre. Jag kommer ihåg sidan, och framåt tror jag men inte bakifrån. Minns inte hur hennes frisyr gick i nacken. Jag vet inte varför jag vill minnas det. Det har aldrig bekymrat mig gällande någon annan. Men jag kan heller inte ringa henne och genast veta -just det, sådär är hennes röst. Eller träffa henne på stan och veta med en gång. Just det, så ser hon ut. Jag minns äppelmos, algebra, En enkelbiljett till himmelen och handdukskrokar. Jag minns solen i fönstret och fikat vi åt och att badrummet luktade lite som något som jag nu etiketterar som Cancer. Men jag minns så lite och jag glömmer nya saker hela tiden. Och jag lär mig inget nytt. Därför kan insikten att jag inte minns hennes frisyr bakifrån kännas som desperation i bröstet. Inte hennes peruk, för den minns jag faktiskt. Men hennes riktiga hår. När hon fortfarande var frisk.
Och av någon anledning önskar jag så att jag kunde se det framför mig en gång till. Just one more.
Imorgon samlas gamla gänget för lite julemys och förlovningsfirande. Det kommer helt klart bli A.W.E.S.O.M.E! En bra helg i lilla söta Skövde helt enkelt. Lilla Skövde som nu står upp över öronen i juleljus och pynt av alla de slag. Julen är här, och den välkomnas med öppna armar och omsluts i glädje och gemenskap.
Join the fun!
Gå i frid!
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar