Man plans, God laughs.

Idag fick jag möjligheten att sitta ner och lära känna en lite nyare kompis lite mer.
Det blev en resa som tog många vändningar. Varje människa är egentligen lite som en resa.
Vi pratade om hur vi växte upp, vad som format oss, var vi är just nu, vart vi vill komma och om att allt vi har är här och ny. 
Vi pratade om relationer, bra och dåliga. och vad som egentligen är viktigt och spelar någon roll här i livet.
Vi planerar saker men vi vet egentligen ingenting. Vi tar saker för givet trots att vi vet att man aldrig ska ta något för givet.

 

 Följer en TV-serie nu och i dagens avsnitt sa huvudpersonen:
Mamma brukade säga "Man plans, and God laughs".
Vi försöker få livet att gå dit vi vill, i den stund vi vill det. Vi planerar in i det oändliga och glömmer bort att vi inte har all kontroll. Och Gud skrattar, inte hånfullt utan mer i mjugg. Som en förälder som lyssnar till sitt barns oborstade, fantasifulla drömmar om framtiden.
För han vet det som vi kanske också vet men glömmer så lätt:
No day but today.

Det är något så jättespeciellt och fint med att lära känna någon lite mer på djupet.
Så spännande och givande och alldeles fascinerande att höra hur någon annan haft det och hur hon eller han ser på livet.
Vänner är verkligen en fin gåva.
Och idag blev verkligen en bra dag.