Hemma igen efter en helg fylld med LÄNGDSKIDÅKNING!
Gymmet anordnade en resa upp till Branäs som en start på träningsåret och kick-off för oss som kastar oss in i vasaveckorna med skidorna före. 9 deltagare packade vi in i 2bilar och begav oss tidigt i fredags morse.
Sammanfattningsvis kan vi skriva UNDERBART. Längdskidåkning är något i särklass. Något så jobbigt och fysisk krävande men samtidigt så härligt befriande och uppfriskande. En oerfaren skåning som jag får inga topptider precis men flåsar på gör man ändå och skogen och berget är lika vackra ändå. På kvällen packas man in i ett varmt täcke av lycka och trötthet och jag sov som en klubbad säl varje natt.
Det är kul vad träning gör med människor också. Vi var 9 tappra åkare av olika kaliber, erfarenhet och åldersgrupper men gruppkemin satt hur fint som helst ändå. Att svettas, bli jättetrött och halta fram av träningsvärk tillsammans drar samman även den mest ojämna grupp. Det gjorde inget att vi var på så olika nivåer, det klickade ändå. Trevligt från början till slut helt enkelt, och roligt att träffa nya människor och bara lyssna till deras historier.
En sak som kändes lite extra i mitt lilla gräsänkehjärta var när vi väl kom hem till Skövde igen. Flickvänner, fruar och skjuts hit och dit anländer, kramar om, plockar upp och åker iväg, Jag sätter upp pjäxorna på min lilla rullväska, slänger upp skidfodralet på axeln och haltar ensam iväg hem till vår tomma lägenhet. Alla har vi väl tillfällen då vi helst inte är ensamma. Just det där med att bli mött av någon när man kommer hem efter en tid borta har alltid varit ett sånt tillfälle för mig.
"Je voudrais que quelq'un m'attendre quelque pars" (Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans).
Så här dagen efter är jag faktiskt aningens segstartad. Har inga föreläsningar men ändå ett par saker på att-göra-listan. Målet med idag är att knåpa ihop ett litet CV. Något som jag tyvärr har på tok för lite erfarenhet av hur man ska utforma. Vi får väl se hur det ser ut till slut, lite roligt att få en sammanfattning kring sitt liv sådär på papper. Otroligt vad mycket man hinner med på bara ett par år!
Jaha, det är väl lika bra att sätta igång då. I alla fall efter lunch...
Mors!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar