Kvalitativ kvantitet

Jaha, då sitter jag här igen. I lilla soffan i lilla lägenheten med mannen i mitt liv någon helt annanstans...

Idag har jag tänkt på kvalitativ kvantitetstid. Kvantitet är det helt klart bästa med att vara gift. Vardagen, du vet, varje dag han kommer hem och vi äter ihop, tränar lite och sen kryper ihop i soffan tillsammans. Varje morgon jag får vakna med honom bredvid mig. Det är heltklart underskattat när det gäller syrror och vänner också. Kvalitetstid funkar inte i längden. Det är kvantiteten som räknas. Det är bara då man kan finnas där när det verkligen gäller.

Men så finns det ju de där guldögonblicken också. När man går ut och tar en fika på stan tillsammans bara för att. Eller lyxar till det med en middag ute. Eller tar en promenad tillsammans mitt i natten. Kvalitativ kvantitet. Jag tror det kan vara en sån grej som får ett äktenskap att hålla hela livet (har i och för sig inte så mycket erfarenhet på området än, men tror samma gäller för vänner). Det är så viktigt att påminna sig själv om hur bra man har det tillsammans. Så att man inte drunknar i all vardag och glömmer vilken gåva det är att få vara två.
Predikaren snackar om det här i kapitel 4 vers 9-12 i bibeln, jag tycker verkligen att han har träffat mitt i prick:

Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp. (...) Likaså om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm? Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.

 Tretvinnad, ja, en annan kompis (förutom min gode vän predikaren :P) uttryckte det så här en gång:

 Allt är inte bara rosa moln, men faller vi så faller vi på Gud.

 Nu är min man bortrest ganska mycket, och extra mycket den här våren. Inte så kul alla dagar, men min syrra säger alltid att jag inte ska gnälla så mycket. Det fina med att vara ifrån varandra i längre perioder av och till är att man verkligen får till kvalitén i vardagen när den väl kommer. Jag tror att våra vardags-uppehåll då och då hindrar oss från att fastna i lunken.
Nu ska jag nog sluta skryta om hur bra det går, dag 3 vecka 1 av de förmodade 6 veckor han är borta. Nästa gång jag skriver är jag säkert hopplöst ensam och övergiven. Jaja, ingen är väl perfekt. Jag ska försöka att inte klaga så mycket. Jag fyller mina kvällar med träning, vänner och kanske en och annan god bok.

Nu till helgen blir det skidträningsläger inför Kortvasan!
Känns spännande, läskigt, nervöst och jätteroligt. Syrran hänger med och vi svischar väl fram på vårt eget lilla skåninga-vis. Ett litet äventyr så här i början på terminen!

"Lev livet nu, och uppskatta det liv ni fått", sa min föreläsare idag och jag tycker det var riktigt bra sagt!

Hoppas ni alla har en riktigt skön onsdagskväll!