Allra käraste syster!

Sitter i vår fina soffa och lyssnar på JJ Heller.
Syrran sover i gästrummet.
Det är något särskilt med systerskap, ett band, en frihet och ett skratt som inte står att finna på så många andra ställen.
Hon vet alla mina dåliga sidor. Jag kan hennes utantill.
Och efter alla gräl (och innan nästa, hehe) står det oss fritt att älska, flumma, gnälla, gråta en skvätt och berätta om saker vi kämpar med.
No shame.
Det är något enastående i den kärleken. Syskonkärlek är ju ett ord som för tankarna till bråk och gnabb, men jag tänker att det finns något större bakom det. Att det finns någon som älskar dig och fortsätter skratta med dig, vad du än ställer till med.
Jag och min syster, vi har verkligen haft perioder där vi inte kommer överens. Till och med saker som vi inte vetat hur vi börjar om ifrån. Men sen kommer det där skämtet som bara hon fattar, eller den låten på radion som bara vi kan dansa så fult till. Och då är vi tillbaka igen.
Bara jag och systra mi.

Den senaste veckan har varit så grymt jobbig. Tentaveckor är det alltid och kanske den här speciellt. Så vi har mött den tillsammans, raka i ryggen (som gör ont efter timmar över böckerna), leende trots allt.
När en av oss tröttnar flummar vi lite, tro mig, det finns ingen gräns för våra tramsigheter. Dansar fult till någon galen låt, bakar en till kladdkaka, kokar mera te och pluggar lite till.
Jag kan inte, säger jag.
Du klarar det, svarar sys.
2minuter senare
Jag orkar inte! säger sys.
Klart du orkar, svarar jag.

Tillsammans är man mindre ensam.

Så det så!

Kram på er!